Facklitteratur funkar jämt

När läslusten sinar så kan man ju alltid passa på att ta reda på något man inte visste tidigare. Som att odlingen av fisken pangasius hotar att slå ut både växtliv och fiskar i enorma vietnamesiska flodsystem, men ändå får behålla sin miljömärkning.

Eller att de nötkreatur som jag inbillade mig gick och betade i det fria på pampas istället äter sig feta på marker som alldeles nyss var regnskog. Att fälla någon för att ha avverkat regnskog för bete eller sojabönsodling har visat sig vara näst intill omöjligt.

Det är en aning nedslående att läsa Matens pris, faktiskt. Lite samma känsla som när man till slut insåg att laxodling uppenbarligen inte var bra för miljön. En mycket jobbig insikt för en person vars fiskintag till 80 % bestod av lax. Till slut sitter jag bara och suckar och tänker - men vad kan jag äta då? Som tur är kommer det lite tips på slutet.

Gräslig titel. Hjärnknäppt - svårt att läsa och ännu svårare att uttala så att någon förstår vad man säger. Dessutom är ju omslaget så fult att man får myrkrypningar över hela kroppen. Men för den som kan sätta sig över dessa nackdelar finns det åtminstone lite kul och tänkvärda saker att hitta här.

Som att folk som är födda i kräftans tecken är mindre benägna att tro på horoskop än skyttar och lejon. Som kräfta kan jag bara hålla med. Jag och mina olyckskamrater i detta stjärntecken tror absolut inte på sådant strunt. Så klart, för kräftan är ett verkligt eländigt tråkigt tecken med trista egenskaper som få människor skulle vilja använda för att beskriva sig själva. Människor som är födda i positiva stjärntecken tror mer på horoskop än vi andra.

Här finns en hel del festliga undersökningar som till exempel visar att vi är jättedåliga på att se om någon ljuger eller inte. Och att rationella beslut sällan är just det. Vad sägs till exempel om detta?

Du tänker köpa en lampa. Den kostar 200 kronor. Försäljaren vrider lite på sig och förklarar efter en stund att rean börjar i morgon och att lampan då kommer att kosta 50 kronor.
Samma situation, men nu tänker du köpa en dator. Den kostar 9995 kronor. Säljaren berättar att rean börjar i morgon och att din dator då kommer att kosta 9845 kronor.
Vad gör du?
Alla mina instinkter säger åt mig att jag självklart ska vänta en dag med att köpa lampan för att få 75 % rabatt, men datorn kan jag ju lika gärna köpa direkt. För den rabatten kan jag både ha och mista. Trots att det är samma summa. Min ekonomi påverkas ju inte av om rabatten är 75 % eller 1,5 procent. Jag sparar inte mer pengar, men jag skulle garanterat fattat det beslutet. Vilket kanske är en av anledningarna till att jag inte har mer pengar på mitt sparkonto. Dystert.

Mo Hayder och den minimala läslusten

Helt plötsligt försvann läslusten. Puts väck bara. En mycket obehaglig känsla. Att ägna en timme åt att lusläsa GP går bra, men så fort jag tar upp en bok blir jag rastlös efter ett par sidor.

Två veckor tror jag att det tog mig att ta mig igenom den här deckaren. Med mycket möda och stort besvär, som tomtegubbarna brukar sjunga. Och jag kan inte ens skylla på Mo. Det är nog inte bara hennes fel. Varje försök att byta bok leder till samma nedslående resultat. Efter max två, tre sidor börjar tankarna vandra och handlingen blekna bort.

Ändå finns det saker jag tycker är läskiga i den här boken. Som dykning. Det står visserligen att det är "A Jack Caffrey thriller" men en stor del av handlingen kretsar kring polisdykaren Flea. Hon lämnar visserligen inga bestående minnesbilder, men alla avsnitt som utspelar sig under vatten ger mig lite rysningar. Att simma omkring i slammigt vatten  och leta lik med hjälp av händerna kan nog vara det yrke som står absolut längst ner på min karriärmässiga önskelista.

Nu hittar Flea visserligen inte någon hel kropp utan bara en lös hand. Vilket leder historien vidare till afrikansk trolldom och vidskepelse som faktiskt känns lite... unken. Och där någonstans får jag lite svårt att hänga med. Eftersom min hjärna uppenbarligen inte är helt påkopplad fattar jag faktiskt inte riktigt hur det hela hänger ihop. Eller åtminstone inte hur Flea och Caffrey lyckas hitta huvudfiguren i denna handel med mänskligt blod och kroppsdelar. Men det är säkert jag som missat något.